Hittade en gammal text jag skrivit och en bild.

Allt e verkligen över. Jag litade på dig när du sa vi föralltid
älskling. Allt du sa till mig litade jag på, men när jag
började tveka lämnade du mig.

Den här tiden har varit den bästa i mitt liv.
Men nu lever vi två skilda liv, de gör så jävla ont att
vara utan dig. Du var den enda jag kunde
prata med när allt va skit, du är den enda som
förstår mig.

Vill bara vara med dig, vill att du ska fylla upp tomrummet
du lämnade efter dig. Vi hade våra bråk, men fan kommer
sakna stunden vi blev sams. Att jag var vacker, underbar
och finast va de bara nått du sa ? Tårarna bara rinner och
vill inte sluta. Vill ha dig nära hos mig igen.Du älskade mig för
den jag var men de gör du inte längre och de sårar mig.

Kan bara tänka på allt vi sa, och det är saker jag aldrig kommer glömma.
Du förändrades och sen dög jag inte längre. Fatta
inte ens vad som hände. Vet bara att jag vill ha dig tillbaka,
att du är det finaste som finns,
det finaste som hänt mig.

Och jag lovar dig, du finns alltid kvar inom mig

Jag kommer fortfarande ihåg denhär personen jag skrev om.

Det händer fortfarande att jag gråter för att jag saknar honom.
Allt det jag skrev då, det stämmer fortfarande.
Jag saknar honom enormt och när jag såg honom utanför sporthallen
förra vecka, jag trodde inte det var sant först. Han såg precis ut som
då fast liksom, snyggare och han såg ut att må super. Jag skulle göra
vad som för att gå tillbaka dit, tillbaka till dom känslorna, tillbaka när det var han
och jag.... 

När jag kom upp på rummet somnade jag igen. Sen vaknade jag runt 17-18 då fick jag kyklingsoppa. Sen kom pappa,farmor och min syster. När farmor gick kom Alex och pratade med han en stund och han skrattade åt mej för att jag inte kan säga R, dock skrattar alla åt mej. I alla fall så efter att alex dragit fick jag byta rum för tredje gången. Runt halv åtta däckade jag och sov tills nästa morgon när sköterskan kom vid sex och gav mej medicin. Sen vid 8.15 gick vi ner till öron-näsa-hals och då kollade dom mej i halsen och sa att jag fick åka hem. Så mamma gick och hämtade bilen och medans mamma gjorde det tog dom bort nålen i armen på mej och sen fic mamma och jag vänta på hissen i evigheter eftersom trappan var avstängd. Sen åkte vi och köpte glaš och nu är jag hemma och ogge är här :)

Bara en liten stund efter att dom varit inne och stuckit mej i armen (ca halv 11) så kom dom in och sa att det var dags. Da va klockan runt 11 då rullades jag ner till operation och fick ligga där en halvtimma, timma innan jag sövdes. Där va de en tjej som sa att mamma och jag va superlika, vilket vi verkligen inte är för jag är snygg och mamma är ful :) Sen hade narkosläkaren (som i övrigt är snygg) korsföhör om varför man inte ska röka och jag fick alla rätt :D Sen fick jag gå inte till operationen och lägga mej på bordet och så satte dom en fin grön mössa över håret. Sen fick jag börja andas lite syrgas och när allt va klart sa han "nu alice får du tänka på något trevligt, så om du vill gå på disco passa på nu. Sen minns jag inget mer förns jag vaknade till och doktorn kollade mej i halsen. Mamma försökte väcka mej genom att säga "nu kommer den snygga narkosläkaren". Dock va jag så jävla trött att jag inte bydde mej :p 15.00 vaknade jag så pass att Emelie (min sköterska) kunde köra upp mej till avdelnigen:)

Har nu kommit upp till barnavdelningen och fåt hemsk fula sjukhuskläder, men min sköterska sa att jag var den enda som hade en blå och att jag kunde dansa vals i den eftersom den var så stor :p Nu har jag precis fått en inport i armen där dom ska spruta in mediciner och sånt. Så känner ett litet tryck mot armvecket nu. Nu får jag ligga på rummet tills dom säger att det är dags för operation och då ska jag gå och kissa. Nu ska jag glo på tv tills det är dags. Updaterar mer sen :)

Kom precis hem från lager och har köpt mjukisbyxor som jag kan ha på sjukhuset, det är nu jag börjar fatta att jag verkligen ska opereras. Köpte också barnmat (såndär mixad mat på burk)) som jag ska äta efter operationen. Det är bara 1 dag kvar, men kommer jag på onsdag och dom säger att jag inte ska opereras då vet jag fan inte vad jag gör. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, är nervös nu i alla fall.

Sitter i skolan och har precis haft so, har mejlat kristdemokraterna och ser fram emot vad dom kommer svara. För er som inte vet håller jag på med ett arbete om homosexuellas rättigheter. Tydligen ska vi vara klara redan nästa vecka och jag är helt inne i dethär nu och då kommer det ta lång tid för jag vill att et ska bli bra. Och har fåt några svar på mejlen jag skickade igår och vissa svar va superbra :)

Sitter med teknikuppgiften, bygga mitt drömhus i kartong. Riktigt kul faktiskt :) Men börjar få riktigt ont i ryggen nu och är sur på limpistolen, det kommer rött lim från den. Jag menar vad är det om? Lim ska va genomskinligt. Dumma röda lim... Måste fixa den dumma limpistolen imorrn så jag kan jobba med dehär när jag sitter hemma efter operationen, usch operationen nu börjar jag få nerver. Vill inte tänka på det....

kom precis hem med alla tekniksakerna som jag ska jobba med
medans jag är hemma efter operationen. Va på öb med mamma
och köpte glass också, dom i affären trodde nog vi va lite weird :p
nu ska jag dricka te och fortsätta läsa min bok, stolthet och fördom love it !
Börjar få lite nerver inför operationen nu när jag fått reda på att
jag antagligen kommer spy blod, mysigt eller hur ?

Men ska uppdatera så mycket som möjligt med både bilder, inlägg
och möjligtvis filmer :)

Har börjat jobba serriöst med debatt arbetet på so/svenska nu
har mejlat några homosexuella bloggare och frågat om deras
åsikter, jag tror verkligen dethär kommer bli super intressant :)

Sitter hos alex och kollar lite på gamla bilder,

Jag hatar folk som dissar och när dom dissar ska man bara ta detoch gå vidare. Men om man själv dissar den personen blir det ett jävla liv. Jag menar ge och ta? Dom kan inte förvänta sej att man ska bry sej som inget när dom dissar. Drygt...

Gör ett exktra blogginlägg eftersom jag verkligen inte har något bättre för mej. Inga läxor, inget prov att plugga til, mitt rum är städat, hamsterburen är städad, har fixat kläder tills imorrn, och har duschat. Jag hatar att inte ha något att göra speciellt när jag vill göra något. Känner mej så himla pepp på att börja springa igen när det går. Min kondition suger verkligen (usch) så ser fram emot att få ordning på den. I morgon tänker jag ta upp hantlarna från källaren så kan jag börja köra lite med dom så länge. Nu när jag vet att det verkligen kommer att opereras känns det helt otroligt på något sätt. Jag menar vi har sprungit till och från vårdcentralen i ett år (måste det va?) och nu äntligen uppnått ett resultat och att det till och med är en operation. Det får mej nästan att börja tjuta (jag har blivit väldigt känslosam, jagvet). Så är himla pepp på det men måste vänta till onsdag och då ska jag skrivas in 7.30 sen vet jag inte vad som kommer hända. Men jag kommer antagligen blogga mycket :)

Jag vet att sen jag hotade med att genomföra en egen halsmandeloperation med hjälp av en elvisp har det inte varit så mycket skivande om mina halsmandlar. Men i mitten av december var jag på ögon/näsa/hals och då sa dom direkt efter att ha tittat mej i halsen att det blir en operation. Idag när jag kom hem från skolan idag låg ett brev på bordet och den 26/1 (nästa onsdag) läggs jag in och opereras :D Inga nerver än så länge, men det kommer antagligen snart. Det jag egentligen är mest orolig för är att jag ska ha dropp och massa nålar i armen. Men som sagt jag lär nog hinna bli riktigt nervös med tiden. Men gud va skönt det ska bli :)

Detta kommer bli ett konstigt inlägg för jag ska skrva om spya. Annledningen är att själv spydde idag när jag var i gamleby. Spydde upp middagen i 2 eller 3 omgångar tror jag det var. Jag spyr inte så ofta och tur är det eftersom jag hatar det (men vem gör inte?). Det jag tänkte på är att den som håller håret åt en (om man har långt hår) så att man inte spyr ner håret. Enligt mej, personen som står där och håller håret och lyssnar på det äckliga ljud som uppstår när någon spyr. Den personen som finns där, det är en person som verkligen bryr sej. Jag kände mej faktiskt uppskattad av att någon fanns där och hjälpte mej med att hålla håret. Det låter konstigt men det kändes som att någon brydde sej i alla fall. Nu ligger jag i min säng och mår illa och lyssnar på Within Temptation, vilket i övrigt är ett grymt band! Rekomenderar dom starkt, men nu ska jag försöka sova så ha det bra :)

fick en kommentar förut idag där de stod "cool blogg! :)" och jag blev glad, positiva kommentarer e alltid kul :D vet inte vem det var men i alla fall :p Va på synoptik idag och ska få glasögon, dock vägrar mamma köpa dom snygga glasögonen för hon tycker dom är fula (-.-) men får nöja mej med några mindre fula, bara jag ser bra så :D

Klockan är 06.55 och jag gick precis ur sängen, kallt är allt jag säger. Min säng va supermysig åh varm och såfort jag tog av mej täcket började jag skaka. Om de inte va så himla kallt utanför täcket skulle de va så mycket lättare att gå upp, men livet ska inte vara enkelt (antar jag). Jag vaknade egentligen 06.30 men det var för kallt för att gå upp så jag låg kvar en halvtimma och då låg jag och tänkte på uttrycket "Livet är vad du gör det till". Det ligger mycket i det men, hur man än gör är/blir livet komplicerat. Fast ändå om livet aldrig va komplicerat och allt gick som man ville, det skulle kanske inte vara lika kul då? Funderar på att flytta min blogg till blogger så jag kan lägga upp bilder genom mobilen, jag kan ju göra de här också men de kostar pengar (y) aja, får se hur jag gör, nu ska jag göra mej i ordning iallafall :)

Jag säger ofta att jag ska göra saker sen gör jag tvärt emot vad jag tänkt göra. Jag ändrar åsikt i sista sekund, jag vet inte varför jag gör så. Men det är väl antagligen så att jag bestämmer mej för vad som är rätt att göra sen när det kommer till att ta beslutet gör jag tvärt emot eftersom jag vill inte göra det som är rätt, jag vill göra det hjärtat säger. Jag lyssnar alldeles för mycket på hjärtat när jag borde lyssna på hjärnan. Men ja alla har vi våra brister...

Jag vet inte hur jag känner mej just nu, jag känner tomhet och den andra känslan kan jag inte beskriva den kan nog jämföras med oro tror jag. Jag funderar på om jag satt mej i detta själv eller om det är den andra personens fel också. Jag vet inte riktigt. Jag tänker inte heller säga vem den andra personen är, jag vill inte hänga ut någon. Jag hatar mej själv för att jag impulshandlar, sämsta starten på 2011.