Hittade en gammal text jag skrivit och en bild.

Allt e verkligen över. Jag litade på dig när du sa vi föralltid
älskling. Allt du sa till mig litade jag på, men när jag
började tveka lämnade du mig.

Den här tiden har varit den bästa i mitt liv.
Men nu lever vi två skilda liv, de gör så jävla ont att
vara utan dig. Du var den enda jag kunde
prata med när allt va skit, du är den enda som
förstår mig.

Vill bara vara med dig, vill att du ska fylla upp tomrummet
du lämnade efter dig. Vi hade våra bråk, men fan kommer
sakna stunden vi blev sams. Att jag var vacker, underbar
och finast va de bara nått du sa ? Tårarna bara rinner och
vill inte sluta. Vill ha dig nära hos mig igen.Du älskade mig för
den jag var men de gör du inte längre och de sårar mig.

Kan bara tänka på allt vi sa, och det är saker jag aldrig kommer glömma.
Du förändrades och sen dög jag inte längre. Fatta
inte ens vad som hände. Vet bara att jag vill ha dig tillbaka,
att du är det finaste som finns,
det finaste som hänt mig.

Och jag lovar dig, du finns alltid kvar inom mig

Jag kommer fortfarande ihåg denhär personen jag skrev om.

Det händer fortfarande att jag gråter för att jag saknar honom.
Allt det jag skrev då, det stämmer fortfarande.
Jag saknar honom enormt och när jag såg honom utanför sporthallen
förra vecka, jag trodde inte det var sant först. Han såg precis ut som
då fast liksom, snyggare och han såg ut att må super. Jag skulle göra
vad som för att gå tillbaka dit, tillbaka till dom känslorna, tillbaka när det var han
och jag....