1 år, 8 månader
För 1 år och 8 månader sedan bröt du ned hela mitt jag, krossade mig i tusen bitar.
Du tjatade tills du fick vad du ville, tills jag inte vågade säga nej. För jag visste att
ett nej betydde inte nej för dig. Du hadefortsatt vad jagän hade sagt åt dig. Även om
jag så skrek skulle du aldrig sluta. Även att det snart är 2 år sedan allt detdär hände
så finns bilderna i huvudet lika tydliga som att det hade hänt igår. Såren har fortfarande
inte läkt, jag är fortfarande inte hel. För du tog en sån stor bit av mig genom att göra
som du gjorde. Du tog en del av mig som jag aldrig kommer få tillbaka. Du förstörde
mitt liv. Du gjorde mig känslokall, rädd för att älska och rädd för att ta kontakt. Jag
hatar dig, samtidigt som jag är rädd för dig. Jag avskyr dig något så otroligt. Mår illa
bara av tanken på ditt namn.
Att sedan få veta att du gjort samma sak mot en annan människa. Utnyttjat ännu en indvid.
Tror att du äger oss. Men denna gången har någon vart modig nog att anmäla dig. Vilket
Samtidigt som jag hatar dig och avskyer dig något enormt så vill jag tacka dig. Så även
bara hoppas att du lär dig något av det.
Ja, han har gjort en känslokall och rädd för allt. Rädd för att ens prata med människor.. För det kan ju innabära att de kommer för nära, så nära som han gjorde.
Jag kan inte tacka honom, inte än iaf. Det kommer jah nor aldrig kunna. Och jag vill inte kunna det heller.
Och ja, han bör lida. Mer än vad alla gjort på en och samma gång. För smärtan går inte bort. Det lär den aldrig göra. För jag går fortfarande runt och hoppas på att han ska höra av sig och säga att han vill ha mig, även om det aldrig kommer hända.. Och jag borde inte ens vilja det efter allt som hänt.
