Here comes the start of every sleepless night
Att göra det som man känner i hela kroppen är fel, men ändå inte backa.
Att veta att det man gör sårar någon, kanske till och med fler personer.
Men att ändå inte ta steget tillbaka, fortsätta gå och bara hoppas att sanningen
aldrig någonsin kommer fram. Sammtidigt som man mår så dåligt över det
man gör kan man aldrig förmå sig att säga sanningen. Även fast man kanske
verkligen borde erkänna sina fel. Men det går inte, det går inte att erkänna sina
fel. För rädslan att förlora de man sårar ligger där under ytan och gnanger.
Bara att hålla fasaden uppe, le och leka att allt är som det alltid varit.
Du och jag, oskiljbara. Alltid tillsammans.
Kommentarer
Trackback
