Bedöva mig, det känns som jag har blivit halv.
Ibland, vissa stunder så känns det som att inget spelar någon roll.
Som att allt lika gärna kan ta slut. Nu är en sådan stund. Eller, så
har jag egentligen känt ett tag. Inget är kul, ingenting gör mig riktigt
glad. Maten smakar ingenting men jag äter ändå. Jag känner ingenting,
jag är helt bedövad. Jag vill bara känna att jag lever igen.
Men allt har rasat. Jag har fina vänner. Dom bryr sig om mig sjukt mycket.
Men just nu känns det som att det inte betyder ett skit. Jag känner mig så
jävla otacksam. Otacksam över att jag inte ens orkar vara glad. Det är långt
ifrån alla so har så underbara personer runt mig som jag har. Men just nu
känns allt som en dimma runt mig som jag inte kan ta mig ur. Mina krafter
tar slut här. Jag har alltid varit en fighter, alltid tagit mig upp och kämpat
emot. Men jag har förlorat så många strider nu och känner mig bara maktlös.
Maktlös och helt jävla slut.
Som att allt lika gärna kan ta slut. Nu är en sådan stund. Eller, så
har jag egentligen känt ett tag. Inget är kul, ingenting gör mig riktigt
glad. Maten smakar ingenting men jag äter ändå. Jag känner ingenting,
jag är helt bedövad. Jag vill bara känna att jag lever igen.
Men allt har rasat. Jag har fina vänner. Dom bryr sig om mig sjukt mycket.
Men just nu känns det som att det inte betyder ett skit. Jag känner mig så
jävla otacksam. Otacksam över att jag inte ens orkar vara glad. Det är långt
ifrån alla so har så underbara personer runt mig som jag har. Men just nu
känns allt som en dimma runt mig som jag inte kan ta mig ur. Mina krafter
tar slut här. Jag har alltid varit en fighter, alltid tagit mig upp och kämpat
emot. Men jag har förlorat så många strider nu och känner mig bara maktlös.
Maktlös och helt jävla slut.
Kommentarer
Trackback
