Med det menar jag inte att jag ångrar mig, absoult inte! Visst han är jäkligt jobbig när han piper mitt i natten och vill gå ut. Eller väcker mig tidigt på morgonen. Men jag ångrar mig inte det minsta, för jag vet att detta är vad jag vill göra. Jag tycker det är superroligt att träna med Charlie och blir superstolt när Charlie sätter sig på komando. Nu har vi även börjat träna stanna. Längtar något otroligt till att få börja ner i Helgesbo, har ju blivit preliminärt antagen så chanserna att jag kommer in bör vara ganska stora om man tittar på hur många poäng man måste ha för att komma in och hur många poäng jag har. Att sedan höra så mycket positivt om både skolan och internatet får mig att längta ännu mer. Det enda som faktiskt kommer bli jobbigt med att flytta är nog att lämna Johnny, att vi inte kommer ses lika mycket. Men finns inte så mycket jag kan göra åt det, detta är vad jag vill och jag är så himla glad att Johnny accepterar det och stöttar mig i det. Även om det inte kommer funka mellan mig och Johnny efter att jag flyttat så kommer vi alltid vara vänner, för han är en sån stor del av mig. Finns så mycket funderingar jag har om allt detta, att lämna västervik, flytta ut i skogen (jag som tycker västervik är litet), lämna Johnny, anpassa mig till att bo tätt inpå en annan person. Funderar också på hur jag kommer låta när jag bott där nere ett tag, är ju folk från hela landet och när jag umgås med tex någon från skåne länge börjar jag prata som en skåning. Det finns så mycket jag vill säga, men kan inte reda ut tankarna just nu. Så tänker helt enkelt bara avsluta med en länk till en artikel om internatet på Helgesbo.