Människor förändras hela tiden. Antingen förändras med med dom, eller så släpper man taget.

Igår kväll fick jag ett ganska rejält aggresionsutbrott på Oscar, för han ljög som fan för mig.
Det handlade om pengar, han var skyldig mig 140 och sa att han redan hade gett mig 200!
Jag blev riktigt förbannad, om jag ska vara ärlig. Jag sket i pengarna, det som störde mig
mest var att han ljög för mig och trodde att han skulle komma iväg med det. Men nej nej,
han hade retat upp mig som fan. Och retar man upp mig får man ta konsekvenserna. 

Så jag gick bort till honom och bankade på dörren och skrek att han fan skulle öppna dörren
och släppa in mig för vi skulle prata om det. Efter mycket om och men så öppnade han dörren
och jag forsatte att skrika och bete mig som fan. Som jag skrev för några inlägg sedan,
när jag blir riktigt arg svartnar det för ögonen och jag vet inte riktigt vad jag gör eller säger.

Hur som, jag fick lite pengar och drog sen därifrån. Sen slängde jag iväg ett sms och
bad om ursäkt för att jag skrikit och betett mig. Men då ska han hålla på och käfta ännu mer.
DET är något jag HATAR, folk som är hur katiga som helst på sms/msn/facebook.
Men när man står öga mot öga står dom nästan och skakar för dom är så jävla rädda.
Jag säger bara det, sitt inte och va katiga skyddade bakom en skärm för ni skiter ändå
ner er när man står öga mot öga. Jag var så jävla förbannad att jag skakade, hade hjärtklappning
och mådde illa. Har inte varit så arg på länge och det kändes så jävla onödigt att bli arg.
Men jag kan liksom inte riktigt kontrollera det när någon väl har retat upp mig. Vilket jag
tror att jag ärvt mest från pappa då han kan bli lika dan. Både pappa och jag är väldigt lugna
människor och de tar ganska mycket innan vi väl blir riktigt arga, men när vi väl blir det.
Ja, det blir inte kul kan jag säga. Vilket både Bella, Ogge och Jacob mårkte igår.

Jag är ledsen att det blev som det blev, men sitter man och käftar mot mig tänker jag fan
inte sittasom en liten jävla fjolla och göra lika dant. Då är det lika bra att ta de öga mot öga.
 
Så just nu tror jag inte att jag och Oscar inte är vänner längre.
För han fick se en sida av mig han inte visste fanns, och jag klarar inte av personer som
bara ska fortsätta bråka, även när man bett om ursäkt för hur man betett sig, då orkar
jag inte lägga ner någon energi. Men det finns en plan åt oss alla, och Oscar är tydligen
inte en del av min längre. Tack för domhär 2-3 åren Oscar, har haft så jävla kul med dig.
Men nu släpper jag taget, jag kommer alltid älska dig som en bror för det är vad du har
varit för mig. Den bror jag alltid önskat mig men trodde att jag aldrig skulle få.
Jag önskar dig all lycka i livet.

One night and one more time,
Thanks for the memories Even though they weren't so great
He tastes like you only sweeter One night, yeah, and one more time
Thanks for the memories, thanks for the memories
See, he tastes like you only sweeter!