något jag aldrig skulle kunna göra, abort.
man se hur munnen och alla organ börjar utvecklas på allvar
Vecka 7-8 utvecklas fingrar, näsa, ögonlock, tår. Vecka 9 kan
fostret reagerar på beröring, få hicka och utvecklar känslor.
Vecka för vecka blir den större och större. Uppe i 18: e veckan
väger den 180 g och kan suga på tummen.
Du får göra abort ända tills vecka 21.
Om detta foster som utvecklas i magen får leva eller inte beror
helt och fullt på ifall det är önskat eller inte. När det är ett önskat
barn som växer inom kvinnan kallas det för barn. Men när det är
ett oönskat foster sitter man på en abortmottagning och då kallas
det "livmodersinnehåll". Detta är fel på sådana många sätt. Det är
alltid en människa som växer inom dig.
Detta är ett beslut som varje person måste ta själv, jag vill inte påverka
någon. Jag ville bara berätta varför jag aldrig skulle kunna genomgå
denna processen.
Vad hade du sagt om du fick höra att du egentligen inte
skulle leva eftersom du var oönskad? Ditt hjärta hade
kanske börjat slå och du kanske hade redan hunnit suga
på din tumme, men där skulle ditt liv tagit slut. Ditt liv
skulle inte vara någonting värt i den moderna världen.
Inte om du var oönskad.
Jag är ledsen för det lite obehagliga bilderna. Men jag vill att ni ska förstå
att det är ett barn man dödar. Dethär är från en abort som gjordes redan
i vecka 8-9....
Hejsan. Jag tänkte bara berätta att det nu är absolut sista chansen att medverka i tävlingen på min blogg, där du kan vinna ett alla krossade hjärtans dag kit värt 600kr. Missa inte att anmäla dig du också! http://magnific.se/2011/november/utkast-nov-1-2011-1.html
Julia
www.magnific.se
Hej Alice! :)
Jag vill bara tala om att du är vinnaren på min blogg!
För att du ska kunna få din vinst, måste jag ha din email adress.
Mvh/ Lilié
Jag valde aldrig att göra abort när man mitt barn försvann från mig. Mitt barn försvann inte för att jag inte ville har det utan för att min kropp bestämde sig för att den inte ville vara med. Jag fick missfall och förlorade mitt barn, ett barn som jag verkligen ville har mer än något annat. Längtat så länge jag kan minnas efter att blir mamma vilket inte är lätt då min kropp inte fungerar som den ska så när jag upptäckte att jag var gravid var jag överlycklig. En lycka som byttes mot sorg och rädsla för att det ska sker igen.
Jag säger att varje människa får göra som den vill och jag stötta mina vänner om dem vill göra abort. Men jag vet att jag själv endast skulle kunna göra det om det var ett val mellan liv och död. Jag skulle inte vilja sätta mitt liv i fara för ett barn som jag kanske aldrig kommer får ser växa upp för att jag själv inte finns.
Hälsningar Tiina
