Ja på riktigt, jag tror det. Blir man tillräckligt sårad av någon eller något så kan man bli så förtvivlad att man dör.
Tänk dig själv vad hemskt, att få hjärtat krossat och sen bli så förtvivlad att man bara tappar livslusten och lägger sig ner och dör. Jag tror faktiskt på fullaste allvar att man kan bli så sårad. Och så kände jag verkligen igår. Jag hade ett jättestort gräl med mamma och pappa, när jag först berättade för mamma och pappa att jag börjat umgås med Johnny igen verkade dom vara ganska okej med det. Men igår när jag hade efter skolan gått hem till Johnny och fikat lite och sen berättade det för mamma och pappa när jag kom hem så var dom helt plötsligt inte helt okej med det. Det blev ett jäkla liv och jag vet inte om jag inte får träffa han eller vad dom nu menade.
Men ja ggrät konstant hela kvällen, jag var helt förstörd. För jag vill verkligen inte släppa Johnny. Visst han kanske inte är perfetk, men vem är det egentligen? Han får mig att må bra, jag känner mig trygg med honom. Så länge han inte slår mig, drar in mig i massa skit, eller tvingar mig att göra saker jag egentligen inte vill. Vad är det då för fel? Han har sina problem vilket har gjort att han har svårt att visa känslor, men det är inte hans fel. Men bara det att han har förändrat sig för mig borde visa att han bryr sig om mig. Fick dethär smset av honom igårkväll:

"Älskar dig Alice Davidsson <3 Kommer aldrig släppa taget om dig. Du har en stor
bit av mitt hjärta. Du är den underbaraste tjejen ag någonsin träffat<3. Puss"

Om han kan skriva en sån sak borde ju ändå visa att han bryr sig om mig, och det är inte som att han bara skriver sånna här saker till mig. Nästan varje gång vi träffas säger han sånna saker. Jag älskar att bara vara med honom, bara sitta och bli omhållen i hans trygga famn. Det finnas knappast något bättre ställe att vara på i hela världen. "Home is where your heart is" och mitt hjärta är med honom.


Att du stannar hos mig trotts allt skit vi måste ta betyder allt för mig :love: