jag vill vara den jag alltid varit, och du tar fram det ur mig
Att vara på världens tryggaste plats, där inget absolut inget kan skada
mig är det bästa som finns. Att krypa ihop i hans famn, känna hur hans
armar omsluter mig och skyddar mig från allt ont i världen. Allt det som
vill skada mig, och bryta ner varenda lite del av mig. Hos han finns inga
tårar, inga ledsna tårar. Bara glada, sånna tårar både han och jag gråter
för att vi är så lyckliga, för att vi har varandra. Att det är vi mot världen.
Men det var länge sen jag var sådär trygg, länge sen jag var i hans famn.
Länge sen jag grät av lycka. Nu är det bara ledsna tårar som rinner längs
mina kinder när jag tänker på all den tryggehet, kärlek och lycka han ger
mig. Eller nej, kan ge mig. Den lyckan jag inte haft på länge. Att jag längtar
mer än något tills jag får vara sådär nära igen. Känna mig sådär trygg och
älskad som bara han kan få mig att känna. Hur hans leende lyser upp hela
min värld, så som det alltid gjort, även innan jag var kär i honom.
Att det varit han som strykt mig över håret och torkat mina tårar även när
jag inte förtjänat det. Att han aldrig dömt mig, alltid funnits där för mig.
Att han hjälpte mig bygga ihop den trasiga person jag var när jag träffade
honom, det kommer jag vara evigt tacksam för. Men utan honom faller
jag sönder bit för bit igen. En dag kommer jag nog lära mig att leva utan
honom, att hålla ihop bitarna utan honom. Men så länge jag inte vill, så länge
jag älskar honom och inte är redo att släppa taget så kommer jag falla sönder
bit för bit utan honom. Och han är den enda som kan bygga ihop mig igen.
Jag längtar tills jag får komme hem igen.
mig är det bästa som finns. Att krypa ihop i hans famn, känna hur hans
armar omsluter mig och skyddar mig från allt ont i världen. Allt det som
vill skada mig, och bryta ner varenda lite del av mig. Hos han finns inga
tårar, inga ledsna tårar. Bara glada, sånna tårar både han och jag gråter
för att vi är så lyckliga, för att vi har varandra. Att det är vi mot världen.
Men det var länge sen jag var sådär trygg, länge sen jag var i hans famn.
Länge sen jag grät av lycka. Nu är det bara ledsna tårar som rinner längs
mina kinder när jag tänker på all den tryggehet, kärlek och lycka han ger
mig. Eller nej, kan ge mig. Den lyckan jag inte haft på länge. Att jag längtar
mer än något tills jag får vara sådär nära igen. Känna mig sådär trygg och
älskad som bara han kan få mig att känna. Hur hans leende lyser upp hela
min värld, så som det alltid gjort, även innan jag var kär i honom.
Att det varit han som strykt mig över håret och torkat mina tårar även när
jag inte förtjänat det. Att han aldrig dömt mig, alltid funnits där för mig.
Att han hjälpte mig bygga ihop den trasiga person jag var när jag träffade
honom, det kommer jag vara evigt tacksam för. Men utan honom faller
jag sönder bit för bit igen. En dag kommer jag nog lära mig att leva utan
honom, att hålla ihop bitarna utan honom. Men så länge jag inte vill, så länge
jag älskar honom och inte är redo att släppa taget så kommer jag falla sönder
bit för bit utan honom. Och han är den enda som kan bygga ihop mig igen.
Jag längtar tills jag får komme hem igen.
Kommentarer
Trackback
