mitt röriga rum ser äntligen lite bättre ut, jag kände att jag va tvungen att plocka undan lite innan jag ska sova eftersom de känns äckligt på ngt sätt att sova i ett jättestökigt rum så nu kan man gå på golvet utan att trampa på saker blir väl åh dammsuga upp allt damm i morgon :) när jag plockade upp saker från golvet så öppnade jag också en låda och rensade ur den, då hittade jag brev från en person som har stått mej så nära, ända sen vi började skolan för första gången. Vi va jämt klistrade på varandra, och jag klarade inte av att läsa breven. Jag ska va ärlig och sanningen är att jag bröt ihop, det gjorde så ont att se det förflutna framför ögonen på mej, det gjorde ont och jag klarade det inte så jag la in breven i lådan igen och stängde den. Jag har inte sett dom breven på flera år, hade till och med glömt att dom fanns. Det finns saker i vårat förflutna som vi saknar, vissa mer än andra, vissa saker gör mer ont att tänka på och just dom där breven, dom gjorde ont att tänka på