jag vill vara mer öppen på bloggen, därför tänker jag idag vara mer öppen och
dagens inlägg handlar mycket om mej

Jag kan inte få precis vem jag vill, jag kan inte tvinga vem som helst
att bli kär i mej, jag kan mycket but I can't make you love me
det är så världen funkar, den är orättvis, man får inte alltid allt man vill
och jag har utnyttjat mejsjälv och låtit folk utnyttja mej så himla mycket
att jag inte insett vad som pågått, att jag inte insett att jag blir utnyttjad

det finnns alltid och kommer alltid finnas människor som är villiga att utnyttja andra för att nå sina mål eller för vad som helst, jag skullle kunna rada upp massa sånna personer på en rad men det tänker jag inte göra, vad tjänar det till ? Det enda jag kan göra är att lämna dom människorna bakom mej, men det kommer
ta så fukking lång tid men jag måste

man inser inte i stunden vad man gör, men efteråt inser man hur fel det var och tro mej den känslan har jag ofta, jag impulshandlar ofta och jag har nu i november insett att saker jag gjorde i sommras va helt jävla pantat att göra, men jag kan inte göra något åt det nu jag kan inte ta bort såren som jag själv skapat genom att låta folk utnyttja mej det funkar inteså, men så småningom läker alltid såren, hur lång tid det tar beror på orsaken till såren och hur djupt såren satt sej.

Jag har många sår och jag är egentligen en ganska komplicerad människa jag är inget problembarn, jag är ett barn med problem, jag är en vanlig tonåring med ovanligt mycket problem precis som dom flesta tjejer går jag igenom en hyfsat svår tid nu i högstadiet från att vara liten till att vara stor och med allt som kommer med högstadiet det är inte lätt, men att ha bara dom problemen skulle vara skönt

jag har sedan i 5-6an kännt mej deppig och inte riktigt orkat med saker då i 7an började jag gå hos bup, men att jag är deppig eller att jag går hos bup innebär inte att jag är emo för det. Vissa dagar är allt bara lite jobbigare för mej, en sån enkel sak som att gå upp ur sängen på morgonen kan vara hur svårt som helst om jag har en jobbig period och vissa personer ser tydligt på mej när jag har en dålig period och frågar hur jag mår
medans andra ser men inte bryr sej och andra inte ser alls

själv tycker jag det skulle vara jobbigt om alla frågade mej hur jag mådde för att jag ser depp ut, jag skulle hellre bli lämnad helt ifred, jag är inte emo för att jag  mår såhär ibland, livet för vissa är lite mer komplicerat ibland och man lär sej att tackla det. Nu i vad kan det vara cirka 2-3 månader har jag provat en medicin mot detta som jag själv inte tyckt hjälpt men jag ska prova ett tag till men jag gör vad jag kan för att klara av det,

En dag då jag mår dåligt kan jag må såhär:
jag kan känna mej nervös eller orolig helt utan grund
ledsen
trött, även om jag sovit ordentligt
känna mej tom och kall inombords
och impulshandlar ofta då jag mår så
blir rädd för att bli lämad

jag vill inte att ni som ser mej varje dag ska titta på mej kontsigt eller titta på mej med  en ömkande blick för jag behöver inte det, det blir inte bättre för att ni tycker synd om mej för det finns absolut inget att tycka synd om
Mitt liv är bara lite jobbigare ibland, och jag gör mitt bästa för att tackla det.

Jag är inte ett problembarn, jag är ett barn med problem
Jag är den jag är och jag tänker stå för det.